Betesjournalistik, eller länkbete, har länge varit ett kännetecken av kvällstidningar: Rubriker som lovar mer än vad de håller. På internet har det funnits länge, men däremot inte så många i Sverige. Därför är det kul att det numera finns en svensk blogg som jagar klick.
Ett par av mina vänner på Facebook och de jag följer på Twitter har oberoende av varandra länkat till hyllat.se. Domänen skapades redan 4 mars 2014 så den har inte varit aktiv mer än en knapp månad.
De har redan fler än 10 000 fans på Facebook så det har gått relativt snabbt för dem att skapa sig en följarskara. På Twitter är det dock bara 45 följare, men det är förmodligen inte så konstigt med tanke på att så få använder Twitter i förhållande till Facebook. Google+ är inte ens värt att nämna.
Vad är hemligheten?
Tittar man på deras Instagramkonto så blir det ganska tydligt att rubriker fyller en väldigt viktig funktion. Den ska inte bara skrivas, den ska finslipas in i minsta detalj.
Det är förstås rubriker som lovar guld och gröna skogar, men som sällan når ända dit. Lite som att sälja sand i Sahara. Det brukar ofta kallas länkbete på internet, men det är egentligen inget nytt. Jag har sett detta på förstasidan av dagstidningar från början av 1900-talet där rubriken är väldigt subjektivt värderad och hårt vinklad, förvisso amerikanska tidningar.
Efter journalistikens professionalisering fasades den typen av rubriker ut mer och mer, men lever såklart vidare i kvällstidningarna. Att använda superlativ (bästa, sämsta, äckligaste, viktigaste etc) är något man bör undvika i journalistiska texter, men på nätet är det annorlunda.
Däremot är det få rubriker i kvällstidningar som är uttalat subjektiva, som exempelvis ”Detta är det värsta jag sett”. Professionaliseringen har gjort att journalisten står i bakgrunden och framför allt rapporterar fakta, inte sina egna värderingar. (Vilket såklart är en sanning med modifikation därför att urvalet av fakta speglar journalistikens värderingar, men det kan vi skippa här.)
På internet är den här typen av rubriker väldigt effektiva eftersom man kan mäta resultatet i realtid. En liten justering av rubriken och en ny placering är ibland allt som behöver göras för att artikeln ska återuppväckas från de döda. Lägg även till spridningen i sociala medier, som är personlig och värderande redan från början, och vi har en väldigt effektiv metod för spridning. Gödselspridning, skulle man kunna kalla det om man ville vara elak och nedvärdera metoden.
Vilka rubriker från Hyllat.se presterar bäst?
Jag lovade ju dessutom i min egen rubrik att visa det äckligaste jag har sett. Speciellt bild nummer två som kommer nu. Om du läst så här långt så förstår du förmodligen att superlativet bara var hittepå för att få dig att klicka vidare.
Klicka på diagrammet nedan så ser du vilka artiklar och rubriker som har presterat bäst. Det är en ganska imponerande bedrift att på mindre än en månad få en väldig snabb och och ”hög” spridning av artiklarna. Då väljer jag att medvetet inte tala om kvaliteten.
Den artikel som spridits mest har ungefär 128 000 gillningar, delningar och kommentarer på Facebook. Rubriken är ”De fem saker människor ångrar mest på dödsbädden”.
(Du kan också ladda ned datan i Excel-format om du själv vill undersöka det närmare.)
Som så mycket annat på nätet (och i resten av hela världen) så är det som sprids väldigt få. I detta fallet är det bara fem artiklar som sprids i 90-percentilen och två artiklar som sprids i 95-percentilen. Tittar man på forskningen inom journalistik och informationsspridning (vilket jag forskar om just nu) så är det ungefär så det ser ut. Det är bara ett fåtal av artiklarna som sprids vidare i någon nämnvärd omfattning, och ofta är det i ett begränsat antal ämnesområden.
Läs mer
Även Hans Kullin skriver om den här formen av journalistik, men då hur kvällstidningar och i synnerhet Expressen använder ”stjärnan” för att dölja vem artikeln handlar om. Allt för att vi ska bli nyfikna på vem det handlar om, och klicka vidare för att läsa.
Som en motreaktion har även speciella Twitterkonton dykt upp, som avslöjar vad artiklarna egentligen handlar om. För Huffington Post finns @HuffPoSpoilers och för flera svenska tidningar finns @Nyhetsspoilers. Följ dem gärna, för det är roligt att se hur rubriken är skriven och vad som egentligen döljer sig bakom den, utan att behöva läsa hela artikeln.