Wikipedia och källkritik är två vanliga ordkombinationer. Eftersom vem som helst kan ändra information måste man inta ett kritiskt förhållningssätt. Wikipedia anses därför som mindre pålitligt. Trams, säger jag.
Denna utveckling är bra. Att måla ut vanliga uppslagsverk såsom Nationalencyklopedin som ett verk man inte behöver källgranska är naivt. Trots att en NE-artikel i regel bara skrivs av en expert och sedan faktagranskas av en redaktör, har det nationella uppslagsverket väldigt bristfälliga källhänvisningar – om ens några.
Tittar man på en artikel på Wikipedia hittar man förvisso en skiftande kvalitet men också en otrolig bredd och emellanåt ett väldigt djup. I större och framför allt mer kontroversiella artiklar finner man referenser till nästan varje påstående genom fotnoter. Detta gör att det blir betydligt lättare att faktiskt källgranska än Nationalencyklopedin som är skriven av experter som förmodas ha rätt enbart på basis av sin titel.
Wikipedia bör vara starten i ditt faktasökande, inte slutet. Detsamma bör gälla alla uppslagsverk och ingenting som på något vis bara gäller en wiki. Kom ihåg att ju mer extraordinärt ett påstående är, desto mer extraordinära bevis krävs. Man bör aldrig ta saker för givna oavsett vilken källan är. Det viktigaste är metoden, det vill säga hur man har kommit fram till ett givet påstående. Och då spelar det ingen roll om källan heter Nationalencyklopedin eller Wikipedia. Även Dagens Nyheter stämmer in i denna kritik men fokuserar dock bara på Wikipedia, Källkritik behövs när du använder Wikipedia, men där nämns den bristande utbildningen i källkritik som förekommer i skolan.
På Wikipedia kan man dessutom följa arbetet med en specifik artikel genom dess diskussionssidor. Man kan där enkelt se vilka påståenden som vållar huvudbry bland wikiskribenterna och därmed också vilka påståenden man själv behöver källgranska närmare. Per Gahrton kallar det en skendemokrati, men det bör snarare betraktas tvärtom. Att få alla verktyg tillgängliga för att se vilken mening som ändrats, och dessutom få syftet med redigeringen förklarat på diskussionssidorna, är minst sagt allt annat än skendemokrati. En sådan funktion saknas på de traditionella uppslagsverken och det går inte att se tankebanorna kring en artikel. Att det förekommer missbruk bör man förstås vara medveten om, men denna vetskap bör snarare göra oss mer skeptiska vilket i sin tur gör att vi dubbelkollar påståenden än tar dem för givna.
Allt handlar i slutändan om hur man hanterar de respektive uppslagsverken. Den som trodde att Nationalencyklopedin skulle läsas och sedan accepteras som fakta trodde således fel. Källkritik är något universellt och ska inte bara förknippas med internetmedier.
För ett tag sedan läste jag ”Våldtäktsman friad” på en tidnings förstasida. Rubriken är på bara två ord, men den säger att personen ifråga är en våldtäktsman. Den som visats vara oskyldig i domstol skall också anses vara oskyldig. Genom ett medvetet val av värdeladdade ord styrs vi in i tolkningar som vi tror är våra egna. Men vi luras.
Titta här:
”Kvinnor tvingas stanna hemma med barnen medan mannen får gå iväg för att jobba.”
Om vi vänder på resonemanget får det en annan innebörd:
”Kvinnor får stanna hemma med barnen medan mannen tvingas gå iväg för att jobba.”
Det konkreta som händer i meningarna är densamma. Men värdet av orden, ”tvingas” och ”får”, och hur de ska tolkas bestäms av skribenten. Att använda värdeladdade ord, eller rent av felaktigheter som i våldtäktsfallet, faller lätt igenom för den okritiska läsaren. Du.
Kom ihåg att ett företags främsta uppgift är att dra in pengar åt sina aktieägare, i synnerhet är det sant i storbolag. Ju märkvärdigare och mer laddade nyheter, desto mer läsare. Ett effektivt retoriskt grepp är att tilltala läsarens förakt mot orättvisor. ”Våldtäktsman frias.”
Objektivitet är ett begrepp som saknar neutralitet i nyheter. Alla nyheter är vinklade i någon form, även public service. Frågan är inte om, utan hur mycket. Även den nyhet som återspeglar verkligheten bäst av alla åsidosätter inte bolagets kraft att begränsa urvalet av nyheter.
Varje dag måste redaktörer ta beslut om vilka nyheter som ska synas i tidningen eller i tv-rutan. Besluten grundar sig av redaktionella skäl och, i slutändan, av aktieägarnas intresse. Pengar.
Att Philip Morris, som tillverkar cigaretter, tar sig an ett socialt ansvar med att begränsa rökning bland ungdomar är bara ett skenbart sätt att lugna aktivister och därmed negativ marknadsföring. Aktieägare är intresserade av avkastning. Cigaretter ger cancer. Det är fakta. Allt som hänt i Sverige är 18-årsgräns och en klisterlapp på paketet som säger att det är farligt.
En av världens största mediakoncern, News Corporation som ägs av Rupert Murdoch, driver tidningar och tv-kanaler över hela världen. Deras inverkan på vad människor får reda på är ofattbar. Nyheter är vad de säger är nyheter.
Om Philip Morris köper reklamtid hos News Corporations alla mediekanaler kan det vara en affär värd miljarder. Det ligger därför inte i News Corporations intresse att visa inslag som starkt kritiserar rökning i allmänhet eller Philip Morris i synnerhet. Tvärtom. De lär göra allt vad som krävs för att tysta det. Det har också hänt. Och händer fortfarande.
Krig är bra för ekonomin
Det finns ingenting som krig som sätter pengar i lika stor rullning. Den som har ett finger med i ekonomin kommer därför att göra sig en ordentlig avkastning på krigets offer. Att hitta ursäkter för att ge sig in i en väpnad konflikt eller försöka dra ut på den så länge som möjligt ger en närmast enorm avkastning.
IBM sålde hålkortsmaskiner till nazisterna. Guld och olja steg kraftigt under Irakkriget. Hitler fick den tyska ekonomin att blomstra innan kriget.
Den svenska maktkoncentrationen
I Sverige äger Schibsted Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bonnier äger bland annat Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri, Svensk Filmindustri och TV4. MTG, som ingår i Kinneviksfären äger TV3, Viasat Sport, TV1000, TV6, ZTV, TV8, RIX FM med flera. Två bolag kontrollerar alltså alla nyheter du ser på svensk tv. SBS äger å andra sidan Kanal 5, men kanalen saknar nyhetsrapportering.
Den som tror att fler tv-kanaler innebär större mångfald och demokrati tar fel. Endast genom fler mindre bolag kan man uppnå bättre yttrandefrihet.
De flesta nationella och lokala tidningar får sina nyheter från TT, Tidningarnas Telegrambyrå. Den ägdes från början gemensamt av alla nyhetsbolag. TT stod fram till 1995 för alla nyheter i Sveriges Radio.
TT är i dag privatägt med helägda dotterbolagen TT Spektra och Scanpix. Tänk på att Aftonbladet äger den största andelen av TT, 20 %. Och därmed äger Schibsted 20 % av TT.
Kraven på trovärdigheten hos nyheter är av naturliga skäl väldigt höga vid TT. Men om de väl slipprar igenom innebär det en fullständig nationell penetration. Även tack vare att medier ofta läser varandra för att undvika att missa något. Detta får konsekvenser:
Att få saker om bakfoten är inte enda sättet att rapportera felaktiga nyheter. Man kan utelämna detaljer, antingen medvetet eller omedvetet, och därmed ge nyheten en annan tolkning.
Public service
I Sverige har vi public service, som innebär att bland annat nyheter ska rapporteras oberoende av kommersiell påverkan. Ingen reklam i SVT eller SR alltså.
Nyheterna i dessa kanaler bör därför ha högst tillförlitlighet och trovärdighet. Men sponsring förekommer dock i tv-rutan. SVT får pengar för att visa ett privat företag eller varumärke i bild. Skillnaden mellan reklam och sponsring är endast semantisk. Public service neutralitet kan därmed ifrågasättas.
Internet
Internet är den största revolutionen för yttrandefrihet och demokrati. Information och nyheter är inte längre en handelsvara för storbolag. Genom medborgarjournalistik kan information från gräsroten grävas fram och presenteras, liksom att syna eventuella bluffar som storbolagen levererar.
Problemet är att staten vill kontrollera flödet genom internet. Man använder argument som ”kriget mot terrorismen” för att minska den personliga integriteten och därmed få en större insyn i vad som sker på nätet och i ditt liv.
Det vore helt otänkbart att Posten får i uppgift att läsa alla brev som skickas i Sverige. Men förslag om att genomsöka all elektronisk post som skickas över landets gränser är redan uppe på dagordningen, men tack och lov bordlagda tills vidare.
Detta är dock en parentes att internet faktiskt kan mynna ut i ett övervakningsscenario i stil med Big Brother. Ett Bodströmsamhälle.
Källkritik
Att kritiskt ta till sig nyheter är därför det enda sättet. Utgå inte från att allt du hör är sant, eller att du får reda på allt som händer överallt.
Källkritik är kritisk granskning av en källas sanningsvärde. Det låter självklart, speciellt för en nyhetsredaktion. Men stress, tidsbrist och viljan att vara först med en nyhet gör att många tullar på regeln. Man ska alltid tänka kritiskt; vem som har skrivit materialet, vem som står bakom bolaget, hur gammal nyheten är och om det kan vara fråga om reklam eller annan marknadsföring.
Filmtips
The Corporation
Orwell Rolls in his Grave
Fahrenheit 9/11 (av Michael Moore)
Manufacturing Dissent (kritik mot Michael Moore)
Thank You For Smoking
Var kritisk. Tänk på att demokrati inte är något automatiskt skydd mot diktatur. Hitler tog makten genom demokratiska val och manipulativa och populistiska idéer. Bara för att man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det inte automatiskt en sanning. Du måste vakna och förstå att folk styr ditt liv utan att du vet om det.
Ta också en titt på mediekritik.nu som listar felaktigheter av svenska medier.
Scen ur Network (1976), fyra minuter
”You’re beginning to believe the illusions we’re spinning here, you’re beginning to believe that the tube is reality and your own lives are unreal. You do. Why, whatever the tube tells you: you dress like the tube, you eat like the tube, you raise your children like the tube, you even think like the tube. This is mass madness, you maniacs. In God’s name, you people are the real thing, WE are the illusion.”
Peter Finch som nyhetsankaret Howard Beale i Network (1976)
(Denna artikel skriver jag, Peter Dahlgren, i huvudsak i egenskap av chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Voodoo Film).
Wikipedia och källkritik är två vanliga ordkombinationer. Eftersom vem som helst kan ändra information måste man inta ett kritiskt förhållningssätt. Wikipedia anses därför som mindre pålitligt. Trams, säger jag.