expert

Har nazister rätt att demonstrera? Två experter säger nej, två andra ja. Vem ska man lita på?

Henry Ascher är professor och säger i artikeln Nazism är ett brott – inte en åsikt att nazism är brott mot de mänskliga rättigheterna och sakfrågan därmed är enkel, det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna att ens låta nazister få demonstrera:

Att förvägra eller begränsa andra människors mänskliga rättigheter innebär alltså ett brott mot mänskliga rättigheter. Det är just detta som är kärnan i nazismen och högerextremismen. Därför bryter Bokmässans och Polisens beslut mot de mänskliga rättigheterna. Både i teorin och i praktiken.

En annan professor, Stefan Jonsson, säger också samma sak i artikeln Experter: Redan stöd att stoppa nazisterna:

Det finns redan idag stöd i lagen för att stoppa nazisterna och deras demonstrationer, anser en rad experter.
– Polisen är okunniga och principlösa och framstår som rent ryggradslösa, säger professor Stefan Jonsson.

Men det finns de som inte håller med.

Mårten Schultz, också professor, säger motsatsen i tv-inslaget Därför går det inte att stoppa nazistdemonstrationer.

I en annan artikel, Experterna svarar: Därför får nazisterna marschera, säger professor Eva-Maria Svensson följande:

Varför får nazister marschera?

– Demonstationsfriheten är långtgående. Man kan inte stoppa någon från att demonstrera bara för att de har en speciell åsikt, säger Eva-Maria Svensson.

Så inte ens experterna kan komma överens om nazister får demonstrera eller inte. Två experter säger ja, två andra experter säger nej.

Just det ja, jag glömde säga att Henry Ascher är professor i folkhälsovetenskap och barnöverläkare, medan Stefan Jonsson är professor i etnicitet. Eva-Maria Svensson är professor i rättsvetenskap, medan Mårten Schultz är professor i civilrätt.

Jag låter er läsare avgöra vem som är mest lämpad att uttala sig om juridiken i Sverige.

Vad bäverbajs kan lära dig om källkritik

Att källkritiken är dålig på nätet är väl inget kontroversiellt påstående, men desto mer fascinerande är att personer som skriver om vikten av källkritik inte verkar tillämpa den själva.

Källkritik

I ett blogginlägg skriver Stiftelsen för Internetinfrastruktur (IIS) om vikten av källkritik när Facebooksidan Matfusket skriver om hur analsekret och urin från bävrar används som aromämne i mat.

Varför stiftelsen skriver om mat och djur kan man förstås fråga sig, men förmodligen för att ge något konkret exempel på källkritik.

Ungefär så här gick det till:

  1. Matfusket delar denna bild om bäverbajs i mat. Eller ”bävergäll” om vi ska vara mer korrekta.
  2. IIS skriver blogginlägget Vad sa du att jag delar? om vikten av källkritik. Där intervjuas en bäverexpert om hur ett ord som på engelska (castor oil) betyder ricinolja förmodligen har misstolkats som bävergäll (castoreum).
  3. Matfuskets Facebooksida svarar med källhänvisningar och i kommentarsfältet dyker länkar till vetenskapliga studier upp som visar att bävergäll förekommer i mat (och att det är ofarligt – för den som undrar).

Jag är ingen expert på mat eller bävrar, men det finns många källhänvisningar som stödjer Matfuskets påstående om att bävergäll används i mat (bland annat Burdock, 2007). Huruvida de andra påståenden Matfusket gör på Facebooksidan är sanna eller ej är förstås en helt annan fråga.

Att använda källkritik som utgångspunkt för kritik blir extra pinsamt om man gör sin egen källkritik dåligt. I stället för konkreta faktafel verkar kritiken snarare handla om att vinkeln är för hårt tillskruvad på Matfuskets Facebooksida. Men den intressanta frågan i sammanhanget är, i mitt tycke, egentligen experten i IIS blogginlägg.

En bäverexpert är förstås expert på bävrar. Så långt är allt enkelt. Men är bäverexperten även expert på mat som görs av eller från bävrar? Det är en svårare fråga. Djur och mat är två olika ämnesområden, men de överlappar förstås väldigt ofta. Kanske är en livsmedelsexpert en bättre person att intervjua. Det blir i grund och botten en fråga om hur långt man menar att expertens kunskaper egentligen sträcker sig.

6 kritiska frågor om experter

I slutet av boken Påverkan och manipulation ger jag några råd om hur man bedömer uttalanden från experter. Det kan man göra genom att ställa sex stycken kritiska frågor:

  • Expertis: Hur tillförlitlig är personen som expert?
  • Ämne: Är personen en expert i det område sakfrågan berör?
  • Omdöme: Vad var det som personen hävdade som leder fram till påståendet?
  • Trovärdighet: Är personen trovärdig som expert?
  • Konsistens: Stämmer påståendet överens med andra experters påståenden?
  • Bevis: Är påståendet baserat på några bevis eller belägg?

Dessa frågor ger inga entydiga svar på vad som är ett korrekt uttalande av en expert eller ej. Med de bör åtminstone ge en fingervisning om åt vilket håll uttalandet lutar, och det är viktigt för källkritiken.

Om man är osäker på en experts uttalande är det nästan alltid enklast att fråga en annan expert i samma eller närbesläktat område som sakfrågan berör. Poängen är att om de säger samma sak så bör det nog också förhålla sig på det viset. Att själv försöka söka i vetenskapliga databaser är förstås den ”bästa” formen av källkritik, men kräver också den ”bästa” utbildningen för att ha kompetens nog att göra det.

E-nummer

För övrigt skriver jag också ingående om E-nummer i boken. Det är ett effektivt sätt att manipulera människor att tänka negativt om mat om man säger att det innehåller många E-nummer eller tillsatser än om man säger att det innehåller många naturliga ingredienser. Men många naturliga ingredienser har ett E-nummer. Så man är egentligen mer rädd för orden än för innehållet.

Uppdaterat: DN, Expressen, Aftonbladet skriver också om det.

Hur du blir en expert på ditt område

I denna artikeln ska jag ge dig tips för hur du kan arbeta upp din auktoritet som expert på ditt område. Mitt huvudfokus för artikeln är webben och företagande, men tipsen kan du använda på vilket område du än rör dig i.

En expert är någon som är riktigt duktig på sitt område. Kanske den bästa. Men måste man egentligen vara den bästa för att kunna undervisa andra? Måste man vara bättre än Mozart för att undervisa med instrument som piano eller Richard Dawkins för att undervisa i biologi? Inte då.

Att vara expert handlar inte bara om kunnande. Det kan mycket väl handla om att göra kunnande från andra experter mer tillgängligt, på ett annat vis eller i ett annat format. Det är där du kommer in. Även om du inte betraktar dig själv som en expert, kan du mycket väl betraktas så av andra. För det är så, att presentationen har otroligt stor betydelse. En skickligt genomförd presentation, trots medioker sakkunskap, kommer alltid överglänsa en presentation som har all rätt fakta men presenterar den på samma manér som Gottröraolyckan.

Det finns fyra sätt du kan bli expert på ditt område:

1. Skapa en pedagogisk sammanfattning

Ingen kan väl förneka att det finns alldeles för mycket information för gemene man att sätta sig in i. Genom att lusläsa allt inom ditt område kan du mycket väl bygga upp en expertstatus genom att skaffa dig en överblick och förklara olika delar på ett lättfattligt, pedagogiskt vis. Det fungerar mycket bra som en introduktion, vilket är vanligt bland akademiska studier på grundnivå.

2. Undervisa

Det finns egentligen inget bättre sätt att lära sig än att lära ut till andra. Dels ger det dig motivation att lära dig mer för ditt eget kunnandes skull, och dels får du frågor som du kanske aldrig tänkt på, vilket inspirerar dig att läsa på för att kunna besvara frågorna.

Jag själv är mycket svag för detta. Att skriva en artikel om ett specifikt ämne kan vara svårt och ibland ångestladdat. Att skriva ett lika långt svar på en specifik fråga kan gå på ett kick (via exempelvis ett forum eller ett e-postmeddelande), men båda demonstrerar dina kunskaper på ett likartat sätt. Det enda som skiljer är faktiskt presentationen.

Kan du ta något svårt och göra om det till något enkelt är du allas nya favoritexpert.

3. Ge erkännande till den som förtjänar det

Intellektuell ärlighet är ett ord som förekommer inom vetenskapen. Man ska ge utrymme åt kritik och besvara den, ge erkännande till den som förtjänar det och berätta vem du ”stjäl” ifrån. Om du inte var först med ett unikt koncept – säg det. Om du översätter någons verk, eller på annat sätt omarbetar det, bör du berätta det. Ett bra sätt att göra det på är att kort återberätta vad någon annan har sagt eller skrivit, och sedan säga vad du tycker om det. ”Give credit where credit is due” är ett axiom värt att följa.

4. Berätta när du inte kan. Men fråga andra.

Internet är fantastiskt på så sätt att den samlade kunskapen utgör kunskapen. Du är inte ensam på nätet, och om det är något du inte kan, eller en fråga du inte kan besvara så kan du mycket väl säga det. Men det viktigaste är att du ber om att få återkomma med ett svar eller fråga om någon annan kan besvara frågan.

Tack till Copyblogger för inspirationen till detta inlägg.