I debatten kring censur och yttrandefrihet har påståendet dykt upp att kvinnor är mer benägna att förespråka censur. Däremot har jag inte sett någon presentera belägg för detta påstående, så jag plockade fram svenskarnas attityder kring censur från SOM-undersökningarna. Kvinnor är, i genomsnitt, något mer benägna att förespråka censur än män.
I en debattartikel i Expressen hävdade flera debattörer att kvinnor är mer positiva till censur än män:
Vi kan inte längre blunda för att kvinnor i genomsnitt har en större benägenhet än män att vilja förbjuda yttranden.
Så vad gäller? Även om dessa debattörer främst hade universiteten i åtanke, tänkte jag undersöka hur det ser ut mer allmänt i den svenska befolkningen.
Könsskillnader i attityden till censur
Om vi använder SOM-undersökningarna från 2002 och framåt kan vi se att kvinnor är något mer positiva till censur än män.
Under år 2017 instämde 64 procent av svenska kvinnor att censur aldrig bör kunna användas, medan 77 procent av männen ansåg det. Över tid har dock attityderna förändrats något, fler och fler (både kvinnor och män) tycker att censur är en dålig idé. Vänder man på steken så kan man säga att 36 procent av kvinnorna vill ha censur, åtminstone i undantagsfall, medan motsvarande siffra för männen är 24 procent.
Klicka på bilden för en större version.
Bakom varje linje finns ett grått band. Det visar 95 procent konfidensintervall, vilket är den osäkerhet jag valde.
Metod
Mer specifikt ställdes följande fråga under 2002, 2008, 2013 samt 2017 i de nationella SOM-undersökningarna:
Vilka av följande metoder tycker du bör kunna användas för att motverka hot mot Sveriges nationella säkerhet?
Frågan följdes av flera aktiviteter, bland annat Censur i press, radio och tv. Jag valde att plocka bort ”Ingen uppfattning” och endast titta på de tre alternativen där deltagarna har uttryckt en preferens, vilket är de som syns i grafen ovan.
Man skulle kunna tolka denna fråga som att den handlar om yttre hot mot Sverige. Men av omkringliggande frågor (exempelvis kameraövervakning, telefonavlyssning, demonstrationsförbud) så kan man också se det mer allmänt, som inskränkningar av medborgerliga friheter.
Censur och viljan att förbjuda yttranden är inte nödvändigtvis samma sak. Censur sker ofta av staten men man kan ju också tycka att privata företag ska kunna censurera yttranden (exempelvis på sociala medier). Med det sagt är censur det närmaste vi kan komma till att mäta attityden till yttrandefrihet, åtminstone över tid.
Konfidensintervallet konstruerades genom en GAM med andragradspolynomial.
Antalet deltagare inkluderade i analysen är för respektive år följande: 2002 (n = 1 539), 2008 (n = 1 416), 2013 (n = 1 473) samt 2017 (n = 1 524). Dessa siffror är slutresultatet efter att de som svarade ”Ingen uppfattning” har plockats bort.
Slutsats
Är kvinnor mer benägna att förorda censur? Ja, svenska kvinnor är i genomsnitt mer benägna att tycka att censur av press, radio och tv är en bra idé jämfört med män. Det rör sig om runt 4-13 procentenheters skillnad, i genomsnitt, under 2017.
Denna slutsats gäller svenska kvinnor och män i allmänhet och i genomsnitt. Det säger ingenting om enskilda män eller kvinnor, män eller kvinnor på universitet, eller för den delen kvinnor och män på andra arbetsplatser.
Henry Ascher är professor och säger i artikeln Nazism är ett brott – inte en åsikt att nazism är brott mot de mänskliga rättigheterna och sakfrågan därmed är enkel, det är ett brott mot de mänskliga rättigheterna att ens låta nazister få demonstrera:
Att förvägra eller begränsa andra människors mänskliga rättigheter innebär alltså ett brott mot mänskliga rättigheter. Det är just detta som är kärnan i nazismen och högerextremismen. Därför bryter Bokmässans och Polisens beslut mot de mänskliga rättigheterna. Både i teorin och i praktiken.
Det finns redan idag stöd i lagen för att stoppa nazisterna och deras demonstrationer, anser en rad experter.
– Polisen är okunniga och principlösa och framstår som rent ryggradslösa, säger professor Stefan Jonsson.
– Demonstationsfriheten är långtgående. Man kan inte stoppa någon från att demonstrera bara för att de har en speciell åsikt, säger Eva-Maria Svensson.
Så inte ens experterna kan komma överens om nazister får demonstrera eller inte. Två experter säger ja, två andra experter säger nej.
Just det ja, jag glömde säga att Henry Ascher är professor i folkhälsovetenskap och barnöverläkare, medan Stefan Jonsson är professor i etnicitet. Eva-Maria Svensson är professor i rättsvetenskap, medan Mårten Schultz är professor i civilrätt.
Jag låter er läsare avgöra vem som är mest lämpad att uttala sig om juridiken i Sverige.
Då och då kontaktar företag mig. De säger ”kan du ta bort dessa inlägg från ditt forum” och pekar på några användare som jämför priser för en produkt. ”De påstår att mitt företag är dyrare än konkurrenterna” fortsätter företagaren och försäkrar att de far med osanning. Men saken är den att du inte har rätt att styra vad andra säger om ditt företag. Du har däremot en rätt att göra samma sak: Att yttra dig.
Det forum jag driver är en mötesplats för människor. Jag har förvisso ett elegant regelsystem som tillämpas strikt, men det säger ingenting om att man inte får tala osanning. Jag betvivlar inte på något sätt att företagaren ifråga har rätt om sitt pris. De är säkert billigast på marknaden. Men det är däremot inte min sak, som drivet forumet, att se till att de påståenden som görs stämmer överens med verkligheten. På en öppen mötesplats har även motdebattörens åsikt rätt att komma till tals. Men med företagarens egna logik skulle jag lika väl kunna censurera honom i stället för användarna.
Häromåret var det till och med ett juridikföretag som menade att det var olagligt att ”förtala” deras företag. Jag skrattade, eftersom förtal är ett brott mot personer. Inte företag. Juridikföretaget hade alltså inte ens koll på den juridik de sålde till sina kunder, vilket är ett bottenbetyg i min bok (som är en Moleskine för övrigt). Deras kommunikation luktade naturligtvis lika bedrövlig som den tjänst de försökte våldföra sig med.
Yttrandefriheten innebär att även obekväma saker får sägas
Jag raderade förstås inget av de här inläggen, utan hänvisar helt enkelt till att vi alla har rätt att uttrycka våra åsikter och att det bästa man kan göra är att själv ge sig in i debatten i stället för att hytta med näven och ropa efter förbud.
Jag har många gånger ställt upp tankeexempel där enbart positiva saker får sägas. Vad det resulterar i är lätt att se eftersom vi redan har sådana länder och vi brukar fästa etiketten ”diktaturer” med snabblim på dem. Om du däremot försöker få den som äger forumet att radera och censurera allt du ogillar så bör du nog överväga att stå i en verkstad och svarva metallkoner i stället.
Så hur hanterar man negativ kritik?
Att dina kunder har flyttat ut på nätet innebär inte att du ska göra ditt yttersta för att hindra dem. Det innebär att du också ska flytta ut på nätet och möta dem där de finns. För som vi kan se ovan så är det en dålig idé att försöka censurera de som sprider dåliga vibbar om ditt företag. Internetmogna företag utvecklar i stället digitala strategier för att hantera besvärliga kommentarer och bygga upp sitt varumärke på nätet.
Några allmänna tips för att hantera negativ kritik om ditt företag på internet:
Var personlig. Det heter ”sociala medier” därför att det knyter ihop människor. Vi vill ha ett ansikte på företaget och inte bara ett företagsnamn. Utveckla en strategi för hur du ska profilera företaget i den externa kommunikation. Ska ni ha glimten i ögat eller sträva efter att verka kunniga och trovärdiga?
Var transparent. Visa vad du står för, vad du gör och vad du ska göra. Försök inte dölja dina intentioner eller arbetsmetoder. Det ställer krav på ditt etiska arbete och folk kan lättare få förtroende (och försvara dig) om de vet vad vad du sysslar med – och hur.
Dela med dig av fakta och information. Om någon säger något som är osant ska du korrigera med rätt fakta och ange källa. Gå aldrig till personangrepp eller börja hota användare. Då bör du säga upp ditt internetabonnemang i stället.
Vidta åtgärder. Se till att fixa problemet som du kritiseras för eller kompensera den kund som blivit drabbad. Skyll inte ifrån dig på underleverantörer, eftersom det till syvende och sist är du själv som valt underleverantören.
Bemöt kritiken på plats. Det är viktigt att du bemöter kritiken på den plats där den uppstod. Uppstår den på Twitter så bemöter du den på Twitter. Uppstår den på din blogg så bemöter du den på din blogg. Om du inte gör det kommer den negativa kritiken fortsätta att stå obemött (åtminstone ser det ut så). Därför gäller det att vara där dina kunder är, och hålla koll på förändringar.
Vill du inte att ditt personliga namn syns på Google?
Om du googlar på ditt eget namn, vad får du fram då? Många privatpersoner hör av sig till mig och vill att jag tar bort deras namn från mitt forum eller någon webbplats de varit med och arbetat kring. Även journalister som jag köpt (!) nyheter ifrån har velat ta bort nyheterna så att deras namn inte dyker upp vid en sökning. Det du ska göra då är att själv ta kontroll över ditt sökresultat. Bygg en hemsida med ditt eget namn som domän (jag har peterdahlgren.com) och se till att den kommer upp överst i sökresultatet. Du har som sagt inte rätt att censurera. Men du har rätt att yttra dig!
Jag måste samtidigt påpeka att yttrandefrihet är något av mina specialintressen. Förutom att som här förklara hur man bör agera så skriver jag också om yttrandefrihet ur ett politiskt filosofiskt perspektiv på mina andra blogg där jag försvarar yttrandefriheten mot galna fundamentalister som vill avskaffa den för sin egen religions skull.
Man upplever helt enkelt en kränkthet därför att man identifierar sig med en övertygelse som explicit säger att man bör känna sig kränkt över vad andra säger och gör. Det är detta som är det absurda. Universella mänskliga rättigheter finns för att skydda individer, inte abstrakta värden.
Får man skriva vad som helst på nätet? Har myndigheter rätt att censurera? Vad är hets mot folkgrupp och vad kan hända? Har jag yttrandefrihet på min blogg?
Frågorna kring publicering på nätet är många. Här finner du svar som rör yttrandefrihetsgrundlagen, hur du skaffar utgivningsbevis och vad du bör tänka på. Om du bara letar efter snabba svar, titta i sammanfattningen längst ned.
Allmänt om publicering
Publicering på nätet skiljer sig från traditionella medier och lyder under andra lagar. I synnerhet dessa:
Detta är dock en sanning med modifikation. Olika lagar gäller under olika förutsättningar, vilket jag tänker försöka bena ut.
Därför ska du grundlagsskydda din webbplats
Ett utgivningsbevis innebär att en webbplats blir skyddad av yttrandefrihetsgrundlagen. Det är det starkaste skyddet som går att få och innebär att myndigheter inte har rätt att lägga sig i vad du publicerar. Det blir olagligt för myndigheter att censurera.
År 2006 stängdes Sverigedemokraternas webbplats ”SD-kuriren” ned av webbhotellsleverantören efter påtryckningar från utrikesdepartementet. Detta hade dock varit totalt grundlagsvidrigt om partiet ifråga hade ett utgivningsbevis.
Genom utgivningsbeviset utses en ansvarig utgivare. En ansvarig utgivare är juridiskt ansvarig för allt som publiceras på webbplatsen.
Ett utgivningsbevis är bra därför att:
Skyddad mot censur. Myndigheter får inte förhandsgranska eller på annat sätt försvåra publiceringen. De får heller inte ingripa i vad du ska publicera. Det kan bara ske i efterhand.
Personuppgiftslagen gäller inte. Du får publicera personuppgifter utan de restriktioner som personuppgiftslagen (PUL) annars innebär.
Ansvaret klargörs. Man tydliggör framför allt för allmänheten, men också internt, vem som har ansvaret vid yttrandefrihetsbrott.
En enda person ansvarig. En enda person, ansvarige utgivaren, ansvarar för vad som publiceras och därmed eventuella yttrandefrihetsbrott. Inget får publiceras mot dennes vilja och ansvarig utgivare har alltid sista ordet om vad som ska publiceras.
Meddelarskydd. Den som meddelar en verksamhet som har ansvarig utgivare, till exempel en journalist, har rätt att vara anonym. Detta är inskrivet i grundlagen, och en journalist kan aldrig kräva att du ska offentliggöra ditt namn.
Källskydd. Myndigheter inte får efterforska meddelarens namn. Det innebär att en myndighet inte får ta reda på vem som har tipsat en journalist.
Anonymitetsskydd. De som jobbar i redaktionen får inte avslöja vem meddelaren är. Läs föregående mening en gång till för säkerhets skull. Du får inte avslöja vem meddelaren är. Det är inget som du kan välja, utan det är en skyldighet du har som publicist.
I mina ögon är just censurskyddet och de olika skydden för meddelares anonymitet som är det centrala i grundlagsskyddet. Sedan är det förstås bekvämt för justitiekanslern (JK) och åklagarväsendet att ha en enda person att vända sig till om något olagligt publiceras.
Med stor makt kommer stort ansvar
Nu är det inte så att man är utan ansvar om man har ett utgivningsbevis. I stället gäller ett antal brott som definieras i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Yttrandefrihetsgrundlagens brott är densamma och innehåller bara en hänvisning till tryckfrihetsförordningen.
Det finns 18 tryckfrihetsbrott man kan dömas för:
högförräderi
krigsanstiftan
spioneri
obehörig befattning med hemlig uppgift
vårdslöshet med hemlig uppgift
uppror
landsförräderi eller landssvek
landsskadlig vårdslöshet
ryktesspridning till fara för rikets säkerhet
uppvigling
hets mot folkgrupp
brott mot medborgerlig frihet
olaga våldsskildring
förtal
förolämpning
olaga hot
hot mot tjänsteman
övergrepp i rättssak
Läser man listan för första gången kanske man inte tror att det berör dig speciellt mycket som nätpublicist. Men hets mot folkgrupp, förtal, förolämpning och olaga hot är vanliga på nätet och förmodligen det du kommer att stöta på mest.
Jag kan upplysa dig om att annonser däremot inte går att grundlagsskydda. De betraktas som en extern del och omfattas inte av utgivningsbeviset. En ansvarig utgivare kan alltså inte hållas ansvarig för brott som begås genom en annons. Det är i stället den som faktiskt driver verksamheten som är ansvarig för annonserna.
Om du har begått ett tryckfrihets- eller yttrandefrihetsbrott så är det justitiekanslern (JK) som fungerar som en exklusiv åklagare som kan åtala. Alla stämningar måste alltså gå genom justitiekanslern.
Bloggar, forum och kommentarer kan nästan skyddas
Det är viktigt att poängtera att innehållet i databasen (alltså webbplatsen) endast får ändras av den som driver verksamheten. Om du har ett forum eller en blogg med kommentarer kan du inte få ett utgivningsbevis. Då gäller i stället lagen om elektroniska anslagstavlor.
Lagen om elektroniska anslagstavlor innebär att om du stöter på ett inlägg där någon uttrycker exempelvis hets mot folkgrupp ska du plocka bort det inom skälig tid. ”Skälig tid” är svårt att definiera, utan det beror delvis på storleken på ditt forum. Men tonvikten ligger på att inlägg som bryter mot lagen ska tas bort så fort som möjligt. Det är eftergranskning som gäller och den som skrivit inlägget är ansvarig för innehållet. Du kan i detta läget endast åtalas för brott mot lagen om elektroniska anslagstavlor om du underlåter dig att ta bort meddelandet. Inläggsförfattaren är den som åtalas för hets mot folkgrupp.
Har du nyheter och ett forum på din webbplats och ändå vill ha ett utgivningsbevis för nyheterna finns det lösningar på problemet.
Förhandsgranskning. Du kan granska alla inlägg innan de visas. Det innebär att varje inlägg eller kommentar därmed är skyddat av grundlagen och du därmed som ansvarig utgivare är ansvarig för vad som står i dem (det är alltså du som åtalas för hets mot folkgrupp och inte inläggsförfattaren). Tänk på att det är mycket tidskrävande att läsa igenom alla kommentarer och inlägg om du har en stor webbplats. Det kan ta död på diskussioner i speciellt forum och är direkt opraktiskt om forumet växer i snabb takt.
Dela upp webbplatsen i sektioner. Placera forumet eller kommentarerna i en egen layout som tydligt skiljer sig från den del som ska omfattas av utgivningsbeviset. Det måste göras tydligt så att inga missförstånd kan uppstå, och du bör även redogöra för din uppdelning för Radio- och TV-verket. Om det finns risk för missförstånd kommer du inte att få något utgivningsbevis, eller få det indraget. Radio- och TV-verket rekommenderar en egen färg eller ett annat sidhuvud för forumet, och att länken helst öppnas i ett nytt fönster.
När det gäller kommentarer på en blogg kan man lösa det genom att visa en länk i stil med ”Det finns 34 kommentarer som ännu inte godkänts, klicka här för att läsa dem” som öppnar ett nytt fönster med en annan layout. Därmed faller de inte under yttrandefrihetsgrundlagen, utan lagen om elektroniska anslagstavlor som innebär att du kan eftergranska kommentarerna.
Om du vill ha det bästa av två världar skulle jag rekommendera dig att öppna alla kommentarer i ett nytt fönster, och i efterhand välja ut de kommentarer som ska synas direkt under din nyhet eller blogginlägg. På så vis kan alla läsa kommentarerna omedelbart, samtidigt som du aktivt tar fram de lite mer kärnfulla kommentarerna (som därmed lyder under grundlag).
Det viktigaste är att det görs utan risk för missförstånd eller gråzoner. Du kan aldrig vara övertydlig i den här frågan.
Vem kan bli utgivare?
För att bli en ansvarig utgivare måste du…
vara minst 18 år
ha fast bostad i Sverige
får inte ha en förvaltare
får inte vara försatt i konkurs
Så skaffar du utgivningsbevis
Utgivningsbevis för internet, radio och tv administreras av Radio- och TV-verket och ger din webbplats grundlagsskydd. Det gäller i tio år och kostar 2 000 kronor. Du skickar in följande dokument till dem:
Personbevis. Ett intyg som helt enkelt bevisar att du är du. Du måste beställa två exemplar och det sker kostnadsfritt från Skatteverket som skickar dem till din folkbokföringsadress.
Förvaltarfrihetsbevis. Om du har en ekonomisk förvaltare (på grund av sjukdom eller annan oförmåga att hantera din ekonomi) kan du inte bli ansvarig utgivare. Du måste kunna stå på egna ben. Du skickar in ett exemplar av ditt personbevis till Överförmyndarnämnden i din kommun som sedan attesterar att du saknar förvaltare. Du bör nu alltså ha två personbevis. Ett med överförmyndarens attest och ett ”rent”.
Registreringsbevis. Om du har ett företag eller förening måste du intyga att du bedriver näringsverksamhet och att du har firmatecknarens tillåtelse. Beställs från Bolagsverket och kostar 200 kronor.
Konkursfrihetsbevis. Detta dokument fastslår att din verksamhet inte är försatt i konkurs. Beställs också från Bolagsverket.
Ansökan om utgivningsbevis för databas. Detta är alltså själva dokumentet där du ansöker om utgivningsbeviset, eller databasanmälan som det kallas, och finns hos Radio- och TV-verket. I den ska du ange databasens namn (webbplatsens namn), vem som bedriver verksamheten, en teknisk beskrivning hur innehållet tillhandahålls och till vem, var databasen finns geografiskt samt vem som är ansvarig utgivare.
Med databas menas en samling av information som är lagrad för automatiserad databehandling. En webbplats betraktas som en databas även om det bara finns en webbsida på den. Huvudsaken är att databasen ska framstå som en sammanhållen tjänst för besökaren, till exempel genom en gemensam design och sidhuvud.
Sammanfattning
En webbplats lyder under personuppgiftslagen (PUL) som i grova drag innebär att du inte får hantera personuppgifter. En personuppgift är allt som kan hänföras till en person; alltså bild, adress, personnummer eller utförlig beskrivning. Du måste ha tillåtelse vid hantering av personuppgifter. Om du bedriver journalistisk verksamhet kan du undantas PUL, men det måste prövas i domstol.
Om du skaffar ett utgivningsbevis för 2 000 kronor får din webbplats censurskydd från myndigheter. PUL gäller inte alls och ingen prövning i domstol behöver ske. En ansvarig utgivare måste utses och denne blir ensam ansvarig för eventuella brott på webbplatsen. Det gäller bara tryckfrihetsbrott och de är 18 till antalet; hets mot folkgrupp, uppvigling, förtal med flera.
Diskussionsforum och kommentarer på exempelvis bloggar omfattas inte av utgivningsbeviset om de inte förhandsgranskas innan de publiceras. Det går också att lösa genom att dela upp webbplatsen i olika delar (med olika design). Bara en del kan vara grundlagsskyddad.
I en senare artikel kommer jag att gå igenom vad som gäller för personuppgifter samt mer detaljerat om de tekniska kraven för utgivningsbevis.
Uppdateringar
Detta är förstås en fråga som är beroende av aktuell lagstiftning, prejudikat med mera. Därför presenterar jag under denna rubrik ändringar, tillägg och dylikt och låter resten av texten ovan vara orörd.
HD-dom om nätkommentarer (mars 2014): ”Ansvariga utgivare för sajter med omodererade kommentarer är inte ansvariga för påhopp och förtal som skrivs av utomstående på kommentarsfält, slår Högsta domstolen, HD, fast.”
Joakim Jardenberg har spridit en del rykten i sin blogg samt på Jaiku om att Pirate Bay är skyddat av grundlagen eftersom Sydsvenskan laddat upp en av sina artiklar där:
För å tredje sidan har vi Sydsvenskan som har publicerat material på TPB. Material som är skyddat enligt TF/YGL och som det rimligtvis borde vara grundlagsvidrigt att hindra Sydsvenskan från att sprida. Sydsvenskans ansvarige utgivare, Daniel Lundström Sandström, borde ha ett och annat att säga om alla försök att stänga ner hans distributionskanal.
Som publicist och ansvarig utgivare för just en webbplats känner jag att det är dags att trycka på stoppknappen och försöka förklara hur det egentligen ligger till.
I korthet:
Sydsvenskan åtnjuter inte grundlagsskydd genom yttrandefrihetsgrundlagen genom att publicera material på Pirate Bay. Inte heller Pirate Bay kan åberopa lagstöd för detta. Detta på grund av att yttrandefrihetsgrundlagen implicit endast omfattar de databaser som anges i utgivningsbeviset. Då man inte kan ange någon annans webbplats (Pirate Bay) i sitt utgivningsbevis, kan Sydsvenskan med största sannolikhet inte stödja sig på kränkning av grundlagsskyddet för eventuella intrång eller avstängningar som görs på Pirate Bay.
Så till den långa versionen:
Först av allt måste vi skilja på två lagar. Dels tryckfrihetsförordningen (TF) respektive yttrandefrihetsgrundlagen (YGL). Den förra är en grundlag trots att namnet antyder att det är en förordning. Men lagen är så gammal att distinktionen mellan grundlag och förordning inte var gjord på den tiden.
Tryckfrihetsförordningen är en närmast 300 år gammal lag som gäller tryckta medier såsom tidningar och tidskrifter. Yttrandefrihetsgrundlagen är i sammanhanget en modern tillämpning av tryckfrihetsförordningen som gäller nyare tekniska tillämpningar såsom radio och internet.
Som nätpublicist ansöker man om ett utgivningsbevis vilket är ett dokument som intygar att webbplatsen ifråga är skyddat av yttrandefrihetsgrundlagen.
För att få ett utgivningsbevis förutsätts att du:
är fri från en förvaltare
inte är försatt i konkurs
bedriver näringsverksamhet
betalt en avgift på 2 000 kronor
definierar de databaser vilka omfattas av utgivningsbeviset
har utsett en ansvarig utgivare som är straffrättsligt ansvarig för innehållet som publiceras
ansvarig utgivare har sista ordet för vad som publiceras, och absolut ingenting får publiceras mot dennes vilja
När man registrerar en databas för utgivning registrerar man databasen och endast databasen. Ordet ”databas” är ungefär en vag term för en samling innehåll i digital form, vilket oftast resulterar i en webbplats. Webbplatsen ifråga är alltså därmed skyddad under grundlagen.
Det är viktigt att poängtera att man måste behålla samma design på hela webbplatsen för att den ska falla under grundlagen. Om du genom en länk hamnar på en annan del av webbplatsen som är annorlunda utformad gäller inte grundlagsskyddet, och du kommer därmed inte att erhålla ett utgivningsbevis. Inga oklarheter om var webbsidan hör hemma får alltså finnas.
Varför skaffar man då utgivningsbevis? Detta är inte huvudfokuset för artikeln, men jag ska ge den intresserade läsaren ett svar på frågan för att sätta det i sammanhanget.
myndigheter får inte censurera
personuppgiftslagen gäller inte
man klargör vem som har ansvaret vid yttrandefrihetsbrott
en enda person, ansvarige utgivaren, ansvarar för vad som publiceras
meddelare har rätt att vara anonyma
myndigheter inte får efterforska meddelarens namn
de som jobbar i redaktionen får inte avslöja vem meddelaren är
Grundlagsskyddet gäller databasen och ingenting annat
Grundlagsskyddet är alltså inget abstrakt tingest som kan appliceras på utövaren av yttrandet. Väljer jag som ansvarig utgivare att skriva en artikel för en annan webbplats, följer inte mitt utgivarskap med till den andra webbplatsen. Likaledes gäller den information jag publicerar. Det som publiceras på min webbplats är grundlagsskyddad. Men den är inte skyddad när jag laddar upp den till Pirate Bay, och Pirate Bay kan orimligen bli skyddat.
Således kan man alltså inte hävda att Sydsvenskans publicering av sitt eget material på Pirate Bay, att en nedstängning av Pirate Bay skulle inkräkta på Sydsvenskans yttrandefrihet. Yttrandefriheten sträcker sig inom de områden som Sydsvenskan har angivit: deras tidning och deras webbplats.
Även nyhetsbrev som skickas ut via e-post kan grundlagsskyddas, men då är det återigen det enskilda brevet som är skyddat. Om Sydsvenskan vill publicera sitt material i ”Helges nyhetsbrev om 50-talsmusik” innebär det inte att yttrandefriheten följer med dit i släptåg.
Radio- och TV-verket är ansvarig för utgivningsbevis för internet
Men vi kan gräva djupare i detaljer än så. Som redan nämnts har vi tryckfrihetsförordningen, och den är reglerad av Patent- och registreringsverket och de handhar registreringar av tidskrifter och tidningar. Börjar vi sända material via etern eller internet så gäller yttrandefrihetsgrundlagen och då är det Radio- och TV-verket vi ska kontakta för utgivningsbevis.
Radio- och TV-verket gör en distinktion mellan push respektive pull. Med push menar man exempelvis etersändningar som hela tiden sänder ut innehåll oberoende om någon efterfrågar den. Med pull menar man exempelvis webbsidor där man måste ta del av innehållet genom en aktiv handling, som att skriva in en webbadress.
De frågeställningar som har problematiserats i sammanhanget har berört övervägandet att göra en teknikneutral yttrandefrihet då tekniken hela tiden avancerar. Men det har mötts av ett tveäggat svärd då förändringar i yttrandefriheten kan ge allvarliga och svårförutsägbara konsekvenser. Dagens yttrandefrihet, genom både YGL och TF, är tämligen väl inarbetade och vi vet ganska väl vad som händer när vi tillämpar dem.
Detta klargörande kommer från eder publicist Peter Dahlgren, ansvarig utgivare. Men på denna webbplats är jag dock bara eder bloggare. 😉
Att låta en blott oskuldsfull 17-åring utan vare sig erfarenhet eller elementära kunskaper om i princip någonting låta påverka omvärlden är ganska anmärkningsvärt. Eller kanske smart ur marknadsförarnas synpunkt.
Vi bortser från det faktum att människor faktiskt tar hennes råd på allvar. (Jag har också varit en naiv 17-åring en gång i tiden.) Nyligen har hon fått ett sexuellt brev från en ”beundrare”. Hon svarar med att hänga ut personen ifråga med namn och bild:
”Det är i allmänhetens intresse att veta att den här mannen är konstig” säger hon.
Hon försvarar sig också i sin blogg efter Resumés artikel:
”På tal om att jag bryter mot PUL så kan jag säga att folk bryter mot PUL varje dag då de skriver nedsättade (!) saker om mig i sin blogg. Bryr man sig om det? Varför känns det alltid som om media vill skydda fel person, och i det här fallet honom?”
Det är en klassisk försvarsretorik som syftar till att påpeka fel hos någon annan i stället för att bemöta sina egna fel. Två fel gör inte ett rätt.
Någon sorts ursäkt om att man var arg och uppenbarligen ville ”hämnas lite” samt att ”alla andra gör ju så” säger mer om hennes veritabla naivitet och frånvaro av intellekt. När en 17-åring får så mycket makt och inflytande måste det finnas någon substans, mer än att agera åsiktsmaskin åt bolag som köper prylar åt henne. Hon kan knappast påstå att hon ensam får utstå personangrepp.
Nästföljande fråga är naturlig. Har man något ansvar när man blir en inflytelserik person som kan bilda opinion? Självklart. Dessvärre uppstår problem när denne utövar sin inflytelse genom okunskap och tillfälliga känsloyttringar.
Jag var med om en liknande incident på mitt eget forum för knappt en vecka sedan, se Varning för bedragare. Bedragarens namn, bostadsort och namn på sambon lades ut. Det är naturligtvis inte okej att hänga ut personer som en hämnd. Personlig integritet upphör inte om någon blir arg. Det bryter dessutom mot PUL.
Nu är jag visserligen ansvarig utgivare med ett utgivningsbevis, men forum omfattas inte av utgivningen. Varken bloggar eller forum kan göra det om kommentarer publiceras utan att först förhandsgranskas.
Hypen kring Blondibella i Resumé, Dagens Nyheter och andra respektabla medier trissar upp bloggens varumärke. Tyvärr exponeras även en kritiker som jag själv, som annars tar aktivt avstånd mot allt vad mode innebär. (Ta indiepop exempelvis. Alla är individualister och alla ser likadana ut…)
Hon blandar också annonser med redaktionellt (nåja) innehåll. Får man betalt för att skriva väl om en produkt måste det anges. Annars kan såväl privatpersoner som företag riskera vite. Konsumentverket har planerar på att granska det.
”Det är ett bolag som säljer annonser åt mig. De har nog koll på det här.”
Men hon medger ändå att hon skriver inlägg mot betalning några gånger i veckan, utan att skriva att så sker. Glife, som säljer annonserna, nekar.
Det intressanta är ändå Blondinbellas styrelseordförande, Johan Kinnander. Han var tidigare vd för Google Norden mellan 2004 och 2007. Nu sitter han dels i Blondinbellas bolag samt i Glife som är ett ”onlinemagasin och socialt nätverk” enligt webbplatsen. Det kan med andra ord inte vara en slump att Blondinbella blivit ett begrepp värt att känna till i modevärlden.
Det är ganska fascinerande att en intetsägande blogg om en persons liv och kläder (med emfas på dagbok snarare än blogg) lyckas göra sig rikskändis.
För ett tag sedan läste jag ”Våldtäktsman friad” på en tidnings förstasida. Rubriken är på bara två ord, men den säger att personen ifråga är en våldtäktsman. Den som visats vara oskyldig i domstol skall också anses vara oskyldig. Genom ett medvetet val av värdeladdade ord styrs vi in i tolkningar som vi tror är våra egna. Men vi luras.
Titta här:
”Kvinnor tvingas stanna hemma med barnen medan mannen får gå iväg för att jobba.”
Om vi vänder på resonemanget får det en annan innebörd:
”Kvinnor får stanna hemma med barnen medan mannen tvingas gå iväg för att jobba.”
Det konkreta som händer i meningarna är densamma. Men värdet av orden, ”tvingas” och ”får”, och hur de ska tolkas bestäms av skribenten. Att använda värdeladdade ord, eller rent av felaktigheter som i våldtäktsfallet, faller lätt igenom för den okritiska läsaren. Du.
Kom ihåg att ett företags främsta uppgift är att dra in pengar åt sina aktieägare, i synnerhet är det sant i storbolag. Ju märkvärdigare och mer laddade nyheter, desto mer läsare. Ett effektivt retoriskt grepp är att tilltala läsarens förakt mot orättvisor. ”Våldtäktsman frias.”
Objektivitet är ett begrepp som saknar neutralitet i nyheter. Alla nyheter är vinklade i någon form, även public service. Frågan är inte om, utan hur mycket. Även den nyhet som återspeglar verkligheten bäst av alla åsidosätter inte bolagets kraft att begränsa urvalet av nyheter.
Varje dag måste redaktörer ta beslut om vilka nyheter som ska synas i tidningen eller i tv-rutan. Besluten grundar sig av redaktionella skäl och, i slutändan, av aktieägarnas intresse. Pengar.
Att Philip Morris, som tillverkar cigaretter, tar sig an ett socialt ansvar med att begränsa rökning bland ungdomar är bara ett skenbart sätt att lugna aktivister och därmed negativ marknadsföring. Aktieägare är intresserade av avkastning. Cigaretter ger cancer. Det är fakta. Allt som hänt i Sverige är 18-årsgräns och en klisterlapp på paketet som säger att det är farligt.
En av världens största mediakoncern, News Corporation som ägs av Rupert Murdoch, driver tidningar och tv-kanaler över hela världen. Deras inverkan på vad människor får reda på är ofattbar. Nyheter är vad de säger är nyheter.
Om Philip Morris köper reklamtid hos News Corporations alla mediekanaler kan det vara en affär värd miljarder. Det ligger därför inte i News Corporations intresse att visa inslag som starkt kritiserar rökning i allmänhet eller Philip Morris i synnerhet. Tvärtom. De lär göra allt vad som krävs för att tysta det. Det har också hänt. Och händer fortfarande.
Krig är bra för ekonomin
Det finns ingenting som krig som sätter pengar i lika stor rullning. Den som har ett finger med i ekonomin kommer därför att göra sig en ordentlig avkastning på krigets offer. Att hitta ursäkter för att ge sig in i en väpnad konflikt eller försöka dra ut på den så länge som möjligt ger en närmast enorm avkastning.
IBM sålde hålkortsmaskiner till nazisterna. Guld och olja steg kraftigt under Irakkriget. Hitler fick den tyska ekonomin att blomstra innan kriget.
Den svenska maktkoncentrationen
I Sverige äger Schibsted Aftonbladet och Svenska Dagbladet. Bonnier äger bland annat Dagens Nyheter, Expressen, Dagens Industri, Svensk Filmindustri och TV4. MTG, som ingår i Kinneviksfären äger TV3, Viasat Sport, TV1000, TV6, ZTV, TV8, RIX FM med flera. Två bolag kontrollerar alltså alla nyheter du ser på svensk tv. SBS äger å andra sidan Kanal 5, men kanalen saknar nyhetsrapportering.
Den som tror att fler tv-kanaler innebär större mångfald och demokrati tar fel. Endast genom fler mindre bolag kan man uppnå bättre yttrandefrihet.
De flesta nationella och lokala tidningar får sina nyheter från TT, Tidningarnas Telegrambyrå. Den ägdes från början gemensamt av alla nyhetsbolag. TT stod fram till 1995 för alla nyheter i Sveriges Radio.
TT är i dag privatägt med helägda dotterbolagen TT Spektra och Scanpix. Tänk på att Aftonbladet äger den största andelen av TT, 20 %. Och därmed äger Schibsted 20 % av TT.
Kraven på trovärdigheten hos nyheter är av naturliga skäl väldigt höga vid TT. Men om de väl slipprar igenom innebär det en fullständig nationell penetration. Även tack vare att medier ofta läser varandra för att undvika att missa något. Detta får konsekvenser:
Att få saker om bakfoten är inte enda sättet att rapportera felaktiga nyheter. Man kan utelämna detaljer, antingen medvetet eller omedvetet, och därmed ge nyheten en annan tolkning.
Public service
I Sverige har vi public service, som innebär att bland annat nyheter ska rapporteras oberoende av kommersiell påverkan. Ingen reklam i SVT eller SR alltså.
Nyheterna i dessa kanaler bör därför ha högst tillförlitlighet och trovärdighet. Men sponsring förekommer dock i tv-rutan. SVT får pengar för att visa ett privat företag eller varumärke i bild. Skillnaden mellan reklam och sponsring är endast semantisk. Public service neutralitet kan därmed ifrågasättas.
Internet
Internet är den största revolutionen för yttrandefrihet och demokrati. Information och nyheter är inte längre en handelsvara för storbolag. Genom medborgarjournalistik kan information från gräsroten grävas fram och presenteras, liksom att syna eventuella bluffar som storbolagen levererar.
Problemet är att staten vill kontrollera flödet genom internet. Man använder argument som ”kriget mot terrorismen” för att minska den personliga integriteten och därmed få en större insyn i vad som sker på nätet och i ditt liv.
Det vore helt otänkbart att Posten får i uppgift att läsa alla brev som skickas i Sverige. Men förslag om att genomsöka all elektronisk post som skickas över landets gränser är redan uppe på dagordningen, men tack och lov bordlagda tills vidare.
Detta är dock en parentes att internet faktiskt kan mynna ut i ett övervakningsscenario i stil med Big Brother. Ett Bodströmsamhälle.
Källkritik
Att kritiskt ta till sig nyheter är därför det enda sättet. Utgå inte från att allt du hör är sant, eller att du får reda på allt som händer överallt.
Källkritik är kritisk granskning av en källas sanningsvärde. Det låter självklart, speciellt för en nyhetsredaktion. Men stress, tidsbrist och viljan att vara först med en nyhet gör att många tullar på regeln. Man ska alltid tänka kritiskt; vem som har skrivit materialet, vem som står bakom bolaget, hur gammal nyheten är och om det kan vara fråga om reklam eller annan marknadsföring.
Filmtips
The Corporation
Orwell Rolls in his Grave
Fahrenheit 9/11 (av Michael Moore)
Manufacturing Dissent (kritik mot Michael Moore)
Thank You For Smoking
Var kritisk. Tänk på att demokrati inte är något automatiskt skydd mot diktatur. Hitler tog makten genom demokratiska val och manipulativa och populistiska idéer. Bara för att man upprepar en lögn tillräckligt många gånger blir det inte automatiskt en sanning. Du måste vakna och förstå att folk styr ditt liv utan att du vet om det.
Ta också en titt på mediekritik.nu som listar felaktigheter av svenska medier.
Scen ur Network (1976), fyra minuter
”You’re beginning to believe the illusions we’re spinning here, you’re beginning to believe that the tube is reality and your own lives are unreal. You do. Why, whatever the tube tells you: you dress like the tube, you eat like the tube, you raise your children like the tube, you even think like the tube. This is mass madness, you maniacs. In God’s name, you people are the real thing, WE are the illusion.”
Peter Finch som nyhetsankaret Howard Beale i Network (1976)
(Denna artikel skriver jag, Peter Dahlgren, i huvudsak i egenskap av chefredaktör och ansvarig utgivare för tidskriften Voodoo Film).
Skatteverket vill komma åt alla kunder och deras domännamn. Anledningen sägs vara att komma åt de som inte deklarerar hela sin näringsverksamhet till Skatteverket och därmed skattefuskar. Läs mer i Skatteverket vill kartlägga webbhotellskunder hos IDG.
I ett vitesföreläggande till webbhotellet Bahnhof tvingar Skatteverket nu webbhotellsbolaget att lämna ifrån sig uppgifterna. Bahnhof å sin sida menar att Skatteverket bryter mot sekretesslagar i EU-direktiv och personuppgiftslagen. Uppgifter som lämnas ut av telefoni- och internetoperatörer regleras i lagen om elektronisk information, EkomL. Men Skatteverket tillbakavisar kritiken med hänvisning till att det redan är rättsligt prövat av deras rättsavdelning. För att undantas vitesföreläggandet måste Bahnhof vända sig till Länsrätten.
Lägg därefter till förslagen om samkörning i myndigheters register, Försvarets radioanstalt (FRA) som vill skanna igenom all data- och telekommunikation till och från utlandet. Bara för att nämna några.
Allt i kampen mot terroristerna. Och skattefuskare. Men vad ingen politiker verkar förstå är att de enda förlorarna på en begränsad demokrati är vi själva. Terroristerna vann den dagen vi började diskutera inskränkningar.
George Orwell. Du hade rätt.
Besök också Stoppa Storebror! som drivs av integritetsombudsmannen Pär Ström. Ta gärna och köp Pär Ströms bok Övervakad. Jag köpte den för ett tag sedan, men har inte hunnit läsa igenom den.
”Det enda säkra tecknet på makt, är att kunna hindra människor från att göra det de önskar.”
Betrand Russel
”Demokrati, är det när det ena säger vad den andre måste göra?”
Loesje
”Jag delar inte dina åsikter men jag är beredd att dö för din rätt att uttrycka dem.”
Voltaire
”Gränsen för religionsfriheten går först vid Brottsbalken.”
Jan Guillou
”Det är farligt att ha rätt när staten är fel.”
Voltaire
”Politik är att hindra folk att lägga sig i vad som angår dem.”
Paul Valéry
”Våra viktigaste tankar är de som motsäger våra känslor.”
Paul Valéry
”Det är inte styrkan hos de goda tankarna, utan deras varaktighet, som skapar goda människor.”
Freidrich Nietzsche
”Frihet är det enda man inte kan ha om man inte är villig att ge det till andra.”
W.W.
”Tänk så mycket enklare det är att vara kritisk än att ha rätt.”
Benjamin Disraeli
”Filosofi är att i ett mörkt rum försöka fånga en svart katt som inte finns där. Teologi är att i ett mörkt rum försöka fånga en svart katt som inte finns där medan man ropar: ’Jag har den.'”
Pablo Cruz
”Det har aldrig funnits ett gott krig eller en dålig fred.”
Benjamin Franklin
”Alla djur är jämlika, men några är mer jämlika än andra.”
George Orwell
”Den yttersta tragedin är inte de onda människornas brutalitet, utan de goda människornas tystnad.”
Publicering på nätet skiljer sig från traditionella medier och lyder under andra lagar. I synnerhet dessa:
Nu är det inte så att man är utan ansvar om man har ett utgivningsbevis. I stället gäller ett antal brott som definieras i tryckfrihetsförordningens brottskatalog. Yttrandefrihetsgrundlagens brott är densamma och innehåller bara en hänvisning till tryckfrihetsförordningen.
I korthet: