Kommunikation

Massmedier, sociala medier, copywriting, PR och journalistik och annat som har med ordets makt att göra.

Cyniskt om journalister och politik

För ett tag sedan läste jag The Media and Political Process av Eric Louw, och förutom att vara en bra bok om politisk kommunikation, bjöd den också på följande guldkorn till citat – som handlar om relationen mellan journalister och politiker.

Vad politiker måste göra i en medialiserad politik (sidan 25ff):

Secondly, the televisualization of politics altered the sort of people selected to be performance-politicians […] What is now required is an ability to wear whatever ’face’ (mask) one’s minders require: to perform in front of television camers; to look attractive and/or ’leader-like’ on screen; to speak in sound-bites; and preferably say nothing substantive when journalists are around.

Vad politiska journalister tror om sig själva (sidan 71):

Central to liberal journalism’s professional ideology is the notion that journalists serve the public by acting as watchdogs. […] this notion has grown into a package of fantasies political journalists now believe about themselves, i.e. […] A self-image of themselves as tough, rugged individuals fighting for truth and justice […] These fantasies generate a sense of being an elite group among political journalists.

Journalisternas makt (sidan 73ff):

It is also a ’negative power’, because journalists do not have the power to make policy or allocate resources, but they can (in certain circumstances) undermine those with such power. Hence, journalists have (sometimes) the power to frighten politicians and to mobilize ’moral panics’ and ’groundswells of hostility’ to policies.

Kort sagt har journalister vanföreställningen att de tillhör den politiska eliten men kan egentligen bara skrämma politiker och framkalla moralpanik bland allmänheten. Politiker å andra sidan gör bäst i att inte säga något av substans, över huvud taget, i närheten av en journalist, och ska helst bara vara en bildskön snubbe som ser ut som en ledare i tv-rutan. 😀

Så producerar vi poddradion Skeptikerpodden

Att producera en poddradio (podcast) är mycket arbete. Här tänkte jag beskriva hur man gör rent tekniskt, för noll kronor, eftersom jag fått många frågor hur man de facto går tillväga. Det journalistiska arbetet eller marknadsföringen av poddradion lämnar jag därhän i denna artikel (fortsätt läs på bloggen för hur det går till).

Inspelning

Vi är åtta personer som gör poddradion Skeptikerpodden som handlar om pseudovetenskap och vidskeplighet. Vid inspelning använder vi Skype för att diskutera i en gruppkonversation och ett inspelningsprogram för att spela in diskussionerna (det finns många alternativ, CallBurner är ett utav dem). En fördel med Skype är att man också kan ringa till vanliga telefoner och genomföra intervjuer, även om det förstås kostar några kronor.

Vi använder sedan Dropbox för att dela filer med varandra genom en utdelad katalog. När ett nytt avsnitt produceras läggs ljudfilen upp i katalogen. Sedan synkas den automatiskt mellan alla personer så att vi enkelt kan lyssna och dela filer med varandra.

Klippning

Programmet redigeras sedan i Sony Sound Forge Pro (dock inte av mig). Jag anser att det programmet är fullständigt värdelöst och ologiskt, men det är en smakfråga. Audacity fungerar däremot överaskande bra, i synnerhet för att vara gratis, och jag kan varmt rekommendera det. Personligen föredrar jag dock ProTools eller Nuendo (bilden nedan) eftersom jag har erfarenhet av professionell ljudredigering och har ganska höga krav på mina verktyg. Men det finns många alternativ, du kan lätt hitta 25 gratis program för ljudredigering. Det viktigaste är att du känner att verktyget passar dig.

I bilden ovan kan du se hur jag klippte mitt 13 minuter långa inslag om logiska felslut i programmet Nuendo. Kom dock ihåg att det bara är ett verktyg – jag har mött många som tror att ju dyrare grejer man har desto bättre blir resultatet.

Om du ska spela in ett poddradioprogram själv behöver du förstås inte Skype, utan kan spela in direkt i redigeringsprogrammet. Då har du också betydligt större kontroll över inspelningen, eftersom Skype tenderar att sköta det mesta i bakgrunden utan din vetskap om hur det går till.

Lagra gamla avsnitt

Ett avsnitt kanske består av okomprimerade ljudfiler om 600 megabyte, så vi sparar bara ett avsnitt i taget i Dropbox. De gamla avsnitten får komprimeras och läggas på en server för arkivering (och givetvis tar jag säkerhetskopior, som dessutom lagras på en andra server i långtbortistan om huset skulle brinna ned). Att producera ljud, i synnerhet okomprimerad sådan, tar väldigt mycket hårddiskutrymme. Så hårddiskar i plural är ett måste.

Publicering

Poddradio skiljer sig från webbsändningar eftersom vi inte sänder eller streamar något, utan lägger ut avsnitten som vilken fil som helst.

En vanlig WordPress-blogg är allt som behövs, och den blir till en fullfjädrad poddradio tack vare Podcasting Plugin By TSG som är en plugin för poddradio. (PodPress fungerar också väldigt bra. Välj den du tycker verkar bäst.)

Dock kräver poddradio mycket bandbredd. Extremt mycket! Ju fler som lyssnar, desto dyrare blir det. Så du vill inte betala per nedladdad byte, vilket blir dyrt i längden. Välj i stället en tjänst med ett fast pris per månad. Libsyn erbjuder en sådan tjänst och ger dessutom informativ statistik om vilka avsnitt som är populärast. Ljudfilerna ligger alltså på Libsyns server, men länkas sedan från bloggen. Du kan också skippa WordPress-bloggen och sköta allt från Libsyn om du önskar det.

När du har första avsnittet ute är det förstås viktigt att registrera poddradion på iTunes Store (ej att förväxla med mediespelaren iTunes). iTunes Store är förutom butiken där du kan köpa musik även en katalog över poddradioprogram – och där vill du absolut synas. Apple beskriver tydligt hur du går tillväga för att publicera poddradion på iTunes Store. Läs där, för du har nytta av allt som står där. Avsnitten om hur xml-formatet ska se ut kan du dock hoppa över eftersom din plugin sköter det automatiskt.

Att tänka på

  • Liten filstorlek. Folk lyssnar i mobiltelefonen i allt högre utsträckning. Därför är en lätt fil att föredra framför en med hög ljudkvalitet. Vi använder 96 kbit/s mono som ger acceptabel ljudkvalitet. Innehållet är mycket viktigare i vårt fall. Annars bör du överväga att släppa flera små avsnitt snarare än få långa.
  • Bild i mp3-filen. Tänk på att göra en logga för din poddradio. Och bädda in loggan i mp3-filen. Att visuellt kunna identifiera poddradion i mobiltelefonen underlättar dramatiskt. Den syns också i mediaspelaren iTunes.

Vilken mikrofon ska jag välja?

Du behöver naturligtvis en mikrofon och hörlurar för att spela in. Hörlurar använder du för att inget ljud av dina meddebattanter ska slippra in i mikrofonen. En bra mikrofon kostar drygt en tusenlapp och den bör ha en USB-kabel. Använd dock aldrig en USB-mikrofon om du ska spela in musik, eftersom det lätt kan uppstå synkproblem när du spelar upp med medhörning (det uppstår en fördröjning med USB-mikrofoner ibland).

Det är så vi går tillväga med Skeptikerpodden. Ibland gör vi dock intervjuer ”on-location” med bärbar inspelningsutrustning. Men det är en annan historia. Jag hoppas du haft nytta av dessa tipsen, och om du startar en poddradio får du gärna skriva en kommentar var jag kan hitta den! 🙂

Bästa tipset: Skriv e-posten som en tweet

Ju kortare, desto bättre.

Om det är en enda sak du ska tänka på när du skriver e-post så är det detta: Skriv brevet som om du bara har 140 tecken till förfogande. Ta sedan den texten och lägg i ämnesraden.

Detta kan inte påpekas tillräckligt ofta. Ju kortare, desto bättre. Ofta får jag e-post som ser ut så här:

Hej! Jag har nyligen sagt upp mig och i och med det har jag startat företag. Jag har nämligen varit sjukskriven i två år eftersom min förra arbetsgivare var en…

När jag läst e-post motsvarande ett maratonlopp med text kommer äntligen frågan:

Det var huvudlinjerna i min livshistoria. Har du något bra boktips om jag ska marknadsföra min butik på nätet?

Varför lägger du inte frågan överst – och allra helst redan i ämnesraden? Ställ din fråga, och berätta sedan bakgrunden kring din fråga (när du ställt frågan kommer troligtvis följdfrågor naturligt). Om du börjar berätta kronologiskt från det att du lämnade BB kommer jag att somna eller kasta ditt mail i papperskorgen. Att skriva det viktigaste först kallas emfatisk struktur (den omvända pyramiden eller trattmodellen kallas den också) .

Radio- och TV-verket slås ihop med GRN

Den första augusti slogs Radio- och TV-verket ihop med Granskningsnämnden för radio och TV (GRN) och bildade en ny myndighet: Myndigheten för radio och tv.

Några nyheter i radio- och TV-lagen som också trädde i kraft samma datum:

  • SVT Play hamnar under radio- och TV-lagen, vilket innebär att de står under myndighetens tillsyn.
  • Kommersiell radio behöver inte längre sända eget och lokalt material.
  • Större frihet för att ta in annonser och produktplaceringar. Dessutom fler annonsformat såsom delad skärm.
  • Ett nytt krav införs som innebär att personer med funktionsnedsättningar ska få tillgång till sändningarna. Hur det kommer se ut i praktiken kommer vi se framöver.

De 6 bästa rekommendationerna till din inkompetente vän

Har du fått förfrågan om att skriva ett rekommendationsbrev till en anställd eller vän som är, tja, helt inkompetent? Du vill undvika att såra din vän men samtidigt vill du inte ljuga. Lösningen heter mångtydighet. Ekonomen Robert Thornton vid universitetet Lehigh i USA, har några förslag på vad du kan skriva.

6 rekommendationer

  1. Jag kan entusiastiskt rekommendera den här personen med inga kvalifikationer över huvud taget.
  2. Jag är glad att meddela att denna person är en före detta kollega till mig.
  3. Jag kan försäkra dig om att ingen person är bättre för jobbet.
  4. Jag uppmanar dig att inte spilla någon som helst tid på att erbjuda denna person jobbet.
  5. Allt som allt kan jag inte säga tillräckligt goda saker om den här personen eller rekommendera personen för högt.
  6. I mitt tycke kommer du bli väldigt lyckligt lottad om du får den här personen att arbeta för dig.

(Du hittar fler rekommendationer i hans bok. Jag har dock inte läst den.)

Datainspektionen granskar myndigheters sociala medier

Följer myndigheter och företag personuppgiftslagen i de sociala medierna? Den frågan ämnar Datainspektionen ta reda på med en ny granskning.

Så här skriver Datainspektionen i sitt pressmeddelande:

– Vi ser en kraftig ökning av antalet frågor som handlar om vilket ansvar man enligt personuppgiftslagen har för de personuppgifter som publiceras via sociala medier, säger Datainspektionens generaldirektör Göran Gräslund.

Datainspektionen har inte tagit ställning till vilka bestämmelser i personuppgiftslagen som gäller för personuppgifter som kommuniceras via sociala medier. Därför drar myndigheten nu igång ett projekt för att klargöra ansvarsfrågorna.

Granskningen kommer att resultera i riktlinjer för hur man bör hantera personuppgifter via Facebook, Twitter etc i den dagliga verksamheten.

Sättet att använda e-post förändras

Titta på bilden. Det är min inkorg i dag, men det är svårt att skilja den från någon annan dag. E-post används allt mindre och mindre för interpersonell kommunikation.

För några år sedan använde jag e-post hela tiden. Det var så man kontaktade folk. Nu bestämmer jag möten via Facebook, jag använder Twitter för att säga något kort och snabbt samt sms om det är något privat. (Jag är inte så förtjust i telefon eftersom det kräver omedelbar återkoppling. Jag kan inte vänta två minuter med att svara.)

E-post har abdikerat från tronen som mitt primära kommunikationssätt till fördel för de ”nya” sätten att prata. Inkorgen är numer en samlingsplats för att se vad som har hänt på de olika webbplatserna (YouTube, Facebook, Twitter etc), men jag kan likaväl börja använda notifieringar via rss. Och jag gillar det. Webben blir mer och mer informell och vi delar med oss av små, korta uppdateringar hela tiden snarare än långa formella brev. Det påminner mer om hur vi människor är funtade.

Men jag använder förstås e-post fortfarande. Att skicka formella brev, om än elektroniskt, har fortfarande en plats men valmöjligheterna att välja medium efter budskap har aldrig varit lättare. Och samtidigt svårare, eftersom det ställer högre kompetens på den som ska leverera budskapet att välja rätt från alla alternativ.

Men det är ett förändringsarbete som vi människor driver fram och vi anpassar tekniken efter våra behov att uttrycka oss. Det är precis det som gör internet så fantastiskt.

Brit Stakston, transparens och konsten att undvika frågor

Brit Stakston, strateg för sociala medier, arbetar med Saltå Kvarns mediestrategi i sociala medier. Saltå Kvarn säljer bland annat ekologiska produkter. Men de säljer också ockult magisk mat (!) utifrån ett antroposofiskt perspektiv. Men den här bloggposten ska främst handla om transparens, eller snarare bristen av den.

Brit StakstonSaltå Kvarn säljer biodynamiskt odlade preparat. De flesta tror att det är någon synonym till ekologisk odlad mat, men i själva verket så handlar det om ett magiskt tänkande kring mat. Genom att odla maten på ett visst sätt, enligt antroposofiskt gallimatias, förväntas kosmos ha ett inflytande på maten. Nationalencyklopedin skriver:

Form av alternativ odling, där man avstår från fabrikstillverkade, lättlösliga gödselmedel och kemiska bekämpningsmedel samt sätter särskild tilltro till ”kosmiska inflytanden”, bl.a. vid framställning av komposter, vartill s.k. biodynamiska preparat utnyttjas.

Ännu bättre är om du läser Hexmasters beskrivning av biodynamiskt och då exempelvis hur man faktiskt kan gå tillväga när man odlar biodynamisk mat:

Småhackade barkbitar av ek läggs i en skalle från något husdjur, omges av torv och grävs ned i marken på hösten på ett ställe där mycket regnvatten rinner förbi.

Detta skulle då ”förbättra näringsinnehållet” eftersom det på ett eller annat vis tar energi från kosmos. Fast på ett ockult sätt då. Förstås. Jag kan lika väl dra den om rödluvan också. Nåväl, att biodynamisk odlad mat är kvalificerat trams står bortom allt rimligt tvivel. Det stora problemet är att människor i allmänhet tror att biodynamiskt är synonymt med en ekologisk förädlingsprocess, och därför ser biodynamiskt som något eftersträvansvärt.

Det här fick mig att undra om PR-konsulter bryr sig om vad kunden säger, eller om man sväljer de flesta påståendena så länge det trillar ned ett lönekuvert i brevlådan varje månad. Brit Stakston brukar lyfta fram Saltå Kvarn som ett bra exempel på hur företag kan arbeta i sociala medier med transparens och öppenhet som två ledord. Och det är inte så konstigt med tanke på att hon själv hjälpt till att utbilda dem och föreläser tillsammans med dem.

Via Twitter frågade jag följande: ”Har du några problem med ’biodynamisk odling’? Vad är din syn på det?” (Permalänk) till Brit Stakston när jag såg en av hennes Powerpoint-presentationer om Saltå Kvarn. Jag gillade inte min egen fråga, utan försökte i stället generalisera till företag i största allmänhet, eftersom den förra frågan egentligen var för dålig (glöm det där du lärt dig om att det inte finns några dumma frågor – såklart det finns!).

Jag formulerade därför följande principiella fråga i stället:

@britstakston Tycker du det är viktigt om produkterna en klient säljer uppfyller de påståenden de saluför? Permalänk

Brit Stakston

I mitt tycke fångar denna fråga dilemmat utmärkt (utan att blanda in det specifika företaget dessutom). Svarar man nej, upplyser man andra om att man är ett moraliskt vakuum i frågan. Det vill säga, man kan arbeta med kvacksalvare ena veckan liksom man arbetar med evidensbaserad medicin den andra.

Svarar man ja, så innebär det att man står bakom eller är införstådd med de påståenden som görs om produkten. Det skulle förstås också visa hur pass påläst man är i sakfrågan. För om det visar sig att man hjälper kvacksalvare att sälja produkter så måste man antingen acceptera det (det vill säga man bryr sig inte eller kanske själv är en kvackare) eller avsluta samarbetet (vilket kan leda till att bankkontot färgas rött).

Svaret jag fick var följande:

@peterdalle egentligen en diskussion du bäst tar med @saltakvarn Men de saltmandlar etc jag köpt har alltid varit det som står på paketet 🙂 Permalänk

Okej, inte riktigt svar på frågan eftersom jag undrade hur hon värderar sina klienter och deras produkter. Vad ett företag tycker om sina egna produkter är ju tämligen trivialt att räkna ut själv. Ett missförstånd så gott som något. Jag försöker därför igen:

@britstakston Det handlar ju om ditt sätt att etiskt värdera klienter du arbetar med, en frågeställning Saltå Kvarn inte berörs utav. Permalänk

[…]

@britstakston Frågan är hypotetisk ja/nej-fråga. Jag går snart in på detaljer. Permalänk

Det svarar alltså jag, varpå jag får följande svar av Brit Stakston:

@peterdalle JMW har sin policy vad gäller uppdrag vi inte tar. En anställd kan sen välja inte jobba med de uppdrag vi har om ”problem” finns Permalänk

[…]

@peterdalle Måste göra 2 presentationer. Nu. Det här är enkelt för mig, köp inte @saltåkvarn om du inte gillar´t 🙂 Permalänk

Okej, fortfarande inget svar på frågan och lite undvikande av frågan dessutom. Inom medievärlden brukar man prata om att ”brygga” frågor, det vill säga att respondenten styr samtalet dit denne vill. Men så här är det: Antingen bryr man sig om vad sin kund säljer, eller så gör man det inte. Frågan är alltså inte speciellt stötande eller svår att svara på.

Jag skriver:

@britstakston Du kan alltså inte ens svara på en enkel ja/nej-fråga? Permalänk

Då väljer Brit Stakston att omtolka frågan när en annan twittrare frågar vad vi diskuterar om och poängterar att Brit Stakston faktiskt inte svarat på min fråga:

@JonasSandberg @peterdalle allt handlar om huruvida jag har problem med biodynamiska produkter. Och nej det har jag inte. Punkt. Permalänk

Nu frågar jag alltså om Brit Stakston bryr sig om vad kunderna säljer, medan hon i stället svarar på om hon har problem med biodynamisk mat som har haft kosmiskt inflytande (vilket hon dessutom redan svarat på tidigt). Missförståndet manifesteras alltså ganska kraftigt här tack vare att hon bryggar över svaret till den första frågan (kanske till och med omedvetet). Det är lätt att bli frustrerad över att någon vägrar svara på frågor som i sin tur väljer att omtolka frågan och sedan påstå saker tagna ur luften:

@peterdalle du har ju en agenda som vi både känner till med din fråga : ) http://bit.ly/aUGWp5 Permalänk

Jaha. Och där var en länk till Marknadsföringslagen (?).  Oavsett om jag hade den agendan eller inte är dessutom tämligen ointressant. Då verkar det snarare som att Brit Stakston vet att hon rör sig i en juridisk träskmark och helst vill undvika ämnet… (Men varför vet vi inte, eftersom hon inte tillämpar transparens.)

För några veckor sedan blev jag uppringd av en kund som ville att jag skulle göra ett copyjobb för hälsoprodukter. Jag tackade nej av den enkla anledningen att de påståenden som gjordes kring produkten ifråga inte stämmer. Jag vill inte bidra till att människor blir bedragna på pengar för något de sätter tilltro till, som egentligen inte har någon effekt utöver placebo.

Nog om det, åter till historien. Brit Stakston ansåg sig själv bli en ”spelpjäs i mitt resonemang”, vilket förstås är kreativt uttryckt men dock helt substanslöst. Svaret på frågan uteblev således igen. Efter ett nästan oändligt antal iterationer (känns det som) är vi uppe i sjätte gången jag frågar. Och det är också här jag stannar:

@britstakston 6:e gången jag frågar: Tycker du det är viktigt om produkterna en klient säljer uppfyller de påståenden de saluför? Permalänk

Transparensen som Brit Stakston normalt sett förespråkar vet jag inte riktigt vad den tagit vägen. Svaret levererades enligt samma modell som tidigare:

@peterdalle Jag ville inte bli en spelpjäs i dina resonemang runt biodynamik där dina frågor startade. Nothing more, nothing less : )  Permalänk

Att svara på en principiell fråga som rör kunders påståenden är den diskussionen ur vilken jag ville ha svar. Att omtolka frågan och lägga in dolda motiv och dylikt är en försvarsmekanism när man känner sig trängd. Den boxare som står inträngd i hörnet och inser att den mött sin överman börjar förstås inte boxa tillbaka, utan tar alla tillfällen att hänga på boxaren för att ta överleva ronden och övervinna sin trötthet.

Vad vill jag då ha sagt med den här långa texten där jag är otrevlig, allmänt bitter, sur och trött? 😉 Att om man förespråkar transparens så är det rimligt att den även bör gälla den som förespråkar transparensen. Om transparensen upphör när saker och ting börjar bli lite jobbiga så har du de facto borrat ned huvudet i marken.

Brit Stakston är dock öppen med att hon inte vill vara öppen eftersom det kan leda till frågor som hon inte vill besvara. Men låt oss då i ärlighetens namn sluta använda ordet transparens.

Saltå Kvarn och deras ockulta sällskap

Om vi då tar och flyttar fokus till Saltå Kvarn och deras ägarförhållanden så kan vi se att Saltå Kvarn ägs av en antroposofisk sammanslutning, varav magisk mat bara är en av deras fullständigt absurda och knäppa idéer.

Vidarkliniken, som ägs av antroposoferna, är idiotins epicentrum. Här sitter farbröder och gummor och spånar på hur man kan undvika att bevisa att deras medicin fungerar och hålla sig undan strålkastaren från svensk lagstiftning. Och anledningen till detta är den enklast tänkbara. Den alternativmedicinska industrin omsätter tonvis med pengar.

Vidarkliniken blev 2008 utnämnd till Årets förvillare av föreningen Vetenskap och Folkbildning som motiverar utmärkelsen så här:

Till Årets förvillare 2008 utses Vidarkliniken i Järna och dess verksamhetschef Ursula Flatters för att under en följd av år ha använt pseudovetenskapliga behandlingsmetoder. Genom intensivt lobbyarbete har kliniken under många år lyckats få regeringens dispens att ge patienter antroposofiska medel utan dokumenterad effekt. Trots att Flatters är legitimerad läkare har hon den anmärkningsvärda inställningen att antroposofiska läkemedel inte kan testas på samma sätt som andra läkemedel, t.ex. med dubbelblinda kliniska studier.

Antroposofin grundar sig på Rudolfs Steiners ockulta läror och påpekar ett magiskt tänkande, precis som i fallet med odlandet av maten. Sett ur detta perspektiv så är det lätt att förstå varför mina frågor är obekväma att svara på. Eller som ett meddelande jag fick tillsänt mig uttryckte det:

Är sannerligen en stor ironi att reklamare som tjatar om transparens arbetar med antroposofer som per definition ej är transparenta…

Bättre än så går det nog inte att formulera det, och där väljer jag att stanna det här tåget (kalla det korståget om du så vill).

Tack!

Samtidigt vill jag tacka alla twittrare som skickade direktmeddelanden till mig under diskussionens gång med glada tillrop och länktips. Det engagerade tydligen förvånansvärt många, i synnerhet över att se ”hur PR-konsulter slingrar sig” som en viss person uttryckte det angående Brit Stakston.

Jag personligen är dock mest intresserad av vad som är sant och vad som inte är sant. Tycker inte du det är en bra princip att efterleva?

DN

Sammanfattning motherfucker. Do you use it?

På nätet finns det tonvis med information. Så hur hittar man rätt bland alla texter? Man läser sammanfattningen först.

Och det är just det som är problemet. Sammanfattningar är en utrotningshotad art som förtjänar ett värdigt liv. Att kunna sålla ut rätt information från felaktig blir viktigare ju mer information som finns tillgänglig.

När det gäller bloggare är det få som faktiskt beskriver vad som komma skall, en sammanfattning eller ingress, i början av sina fem sidor långa texter. Vi får helt enkelt läsa en bra bit in i artikeln innan vi förstår vad det handlar om. Och tid är inte direkt något som vi kan få mer av – dygnet har bara 24 timmar.

Ju fler som använder sammanfattning, desto snabbare går det att upptäcka om artikeln är värd att läsa. Det är inte bara en service till dina läsare, det är också ett sätt för sökmotorer att fånga en beskrivning av hela din text på ett litet utrymme (som i sin tur ses av potentiella läsare i sökresultatet).

Så vad skriver man i sammanfattningen egentligen? Vad din text handlar om helt enkelt. Om du har svårt att formulera ett komplicerat område på några få meningar kan du fundera på ett svar på frågorna vad, var, vem, när, hur eller varför.

Att skriva bra rubriker är förstås också viktigt liksom att formatera inläggen så att innehållets struktur tydliggörs, vilket gör att dispositionen och stringensen i innehållet blir lättare att ta till sig.

Då har jag bara en sak till att säga: Sammanfattning motherfucker. Do you use it?