Massmedier, sociala medier, copywriting, PR och journalistik och annat som har med ordets makt att göra.
Vi klär oss i kostym när vi ska gå på intervju och vi kläder orden i kostym när vi ska verka märkvärdiga. Övrig tid är vi slashasar som våldför oss på substantiv och verb samtidigt som vi degenererar hela språket.
Detta handlar Stephen Frys lilla radiomonolog om, fast tvärtom, här bildsatt med en intressant animation:
(Ja, jag vet att den är gammal, men den passar ohyggligt väl in just nu med mina tidigare inlägg om Stephen Fry och språk.)
Jag måste ta (ytterligare) ett citat från tv-serien Absolute Power, som handlar om pr-branschen. Charles (som spelas av Stephen Fry) har inga problem med att hans egen pr-byrå tar sig an två kunder (präster, till råga på allt) som är varandras fiender i ett kyrkoval:
Alison: Do you have any ethics at all?
Charles: Now there’s a theological question.
Alison: Surely one agency can’t possibly represent two people going for the same job. There must be rules about this sort of thing. Like, I don’t know, estate agents not acting for buyer and seller.
Charles: Not only can you represent the buyer and the seller, but you can steal all the light bulbs, pee in the sink and then go and live in the house after they’ve bought it. PR means never having to say you’re wrong. But… at the risk of sounding like your Uncle Albert, this is our little secret, alright?
Även om etiken lyser med hela sin frånvaro i serien är den ändå sjukt underhållande. 😉 (Citatet är från andra avsnittet i första säsongen.)
Uppdaterat: Ett annat trevligt citat är detta, om förhållandet mellan teori och praktik:
PR, young Jamie, is about theory – not practice. A philosopher may well be able to argue that a table doesn’t exists in principle, but he can still have his dinner of one.
Från avsnitt fem i säsong två.
Bättre än så här tror jag inte man kan uttrycka det. Copywriting handlar inte bara om att ”skriva text”, utan om att se det som mottagaren ser – och sätta det i ord.
Hmm. Hur var det nu?
I tur och ordning: Sveriges Radio, Svenska Dagbladet samt Dagens Nyheter.
(Via Henrik Alexandersson)
Jag fick ett intressant mejl häromdagen med titeln ”Länkbyte Begär”:
Hej,
Jag är webbansvarig för många webbplatser och jag har webbplatser för länkutbyte med bland teman så om du har behov följande teman sedan maila mig. Jag har animation, hjärna, utbildning, modell, mode, hotell, spel, ekonomi, sport och webbplatser spel.Min hemsida innehåller mycket frisk innehåll och har även goda traffic.If kommer din länk att lägga på min hemsida då den kommer att öka mer trafik på din webbplats.
[…]
Tack när det gäller
Ah, man måste älska automatöversatta texter! Notera i synnerhet ”.If” där den ursprungliga texten saknar ett mellanslag mellan punkten och första bokstaven. Följaktligen missades det i automatöversättningen.
Man kan inte annat än beundra de hjärndöda individer som sysslar med sådant och skickar ut det till miljontals människor. Eller så är de egentligen hur smarta som helst, men gör sitt yttersta för att dölja alla tecken till det.
Jag bara älskar min slogan som jag har börjat använda för att promota mig själv. Helt perfekt och säger allt: Dels mitt intresse för film och dels mitt intresse för kommunikation i alla dess former.
Så här ser det ut i Googles sökresultat:
”Television is not for watching, it’s for being on.”
För den som undrar är frasen stulen från Stephen Fry som spelar en våghalsig pr-konsult på byrån Prentiss & McCabe i den brittiska tv-serien Absolute Power. Har du inte sett serien bör du göra det omgående – den rekommenderas varmt!
Här är ett kul klipp från serien där de uppfinner en sjukdom för att styra bort mediernas strålkastarljus från en man som slagit sin fru. Förutom lysande skådespel möter vi även en fantastisk användning av språket:
Vad har du för slogan och vad säger den om dig?
Att det varit drygt fyra miljoner svenskar på Facebook har vi vetat en tid. Men däremot har det varit svårt att få några konkreta siffror på Twitter. Tills nu.
Vi vet nu följande: Det finns 91 000 svenska twittrare. 36 000 av dem har varit aktiva de senaste månaderna och det verkar som det är många opinionsbildare. En liten del av twittrarna står för majoriteten av inläggen.
Jag läste Att äga ett ord strax innan julhelgen. Jag (åter)upptäckte den när jag rensade på nattduksbordet efter böcker som borde lämnas tillbaka till biblioteket…
Boken tar sin utgångspunkt i Jack Trout och Al Ries teori om positionering och sammanfattas enklast med frasen ”ett ord kan bara ägas av ett varumärke”. Med andra ord, ska man etablera ett nytt varumärke bland andra likadana så måste de särskiljas på något vis, och då gäller det att leta upp sin särskiljande förmåga (till exempel genom en SWOT-analys).
Jag har märkt att just positionering är ett väldigt svårt koncept att greppa för de som inte förstår problematiken med marknadsbruset. Man vill gärna vara överallt och dominera alla marknader som nykomling. Problemet är att det inte finns varken tid eller resurser, och även om det skulle finnas vore det bortkastad tid i förhållande till vinsten. Skulle man ändå lyckas skulle framgångarna slås i spillror av den konkurrent som positionerar sig.
Är boken något att ha? Förstår du redan att positionering är viktigt kommer den inte att lära dig något nytt, det är i princip samma sak fast i en ny förpackning med många exempel. Känner du till Jack Trout? Då kommer boken inte lära dig något nytt. Och det är just det som gör boken bra för nybörjaren, vill man förstå positioneringstänket är detta en mycket bra introduktion i ämnet som med fördel kan läsas av den som inte har några förkunskaper.
En sak jag verkligen gillar med boken, märkligt nog, är dess innehållsförteckning. Efter att ha tittat i den visste jag precis vad boken skulle säga, vilket mycket riktigt stämde. (De exempel som används genomgående i boken har sina positioneringsord kursiverade, vilket tydligt illustrerar både bokens poäng och titel.) Boken är således mycket enkel och pedagogisk att ta till sig.
Bra text är viktigt. När man arbetar med en text, är det viktigt att anpassa den för målgruppen. Framför allt ska man göra långa meningar kortare. Och helst använda ord som inte är så svåra. Dessutom bör man försöka lägga språket på en vardaglig nivå så att texten inte upplevs som stelbent och byråkratisk. Att använda konkreta begrepp är också bra, eftersom det är lättare att lägga exempel på minnet och generalisera från dem, än att försöka komma ihåg själva generaliseringen.
Detta kallas mottagaranpassning och är en viktig komponent till all kommunikation, såväl skriftlig som muntlig. Dock bör man vara förutseende inför långa bisatser, som genom kommatecken introduceras långt ifrån sin huvudsats, som i det här fallet, kan, om det vill sig illa, bli mycket svårtolkade och bör undvikas, är inte att föredra. En viss hänsyn till sina egna förutfattade meningar, i synnerhet det oreflektiva bruket av genusmarkörer såsom ordet han eller man, bör också framhållas. Men när ämnet blir svårt är det inte erforderligt att approximativt transformera innehållet så att den apparenta betydelsen mister sin ackumulerade, och sakliga, substans.
Samtidigt är det viktigt att poängtera att förhållandet mellan den extrinsiska hegemonin i den predominanta föreställningen om distinktionen feminint visavi maskulint kring överflödet av diskursen, rörande det patriarkala postkapitalistiska teoribildningen, har ett prekonceptualistiskt desituationistiskt utgångsläge prima facie, ehuru dess egentliga självstödjande totalitet, per se, förutsatt att det karakteristiska temat innehåller en förtryckande syn på neostrukturalistisk sexualitet, påtvingar subjektet att selektera bland den subkapitalistiskt dialetiska teori eller en baudrillardistisk simulation av föregående, om än per proxy, vilket erhåller en viss dissonans då subjektet ställs inför sakfrågan eller eljest motsvarande grad av analytisk diskurs.
Och det vore ju inte bra.
